Äntligen tillbaka i arbetslivet igen!

Efter en jobbig skilsmässa för 11 år sedan sade Börje upp sig från sitt jobb på posten där han arbetat i 25 år.

– Jag drabbades av en svår depression, men när jag insåg det hade jag redan sagt upp mig och det var försent att ångra sig. Så småningom fick jag jobb som personlig assistent åt en kille på högstadiet. Skolan ville att jag skulle följa med honom till gymnasiet men under sommarlovet upptäcktes det att jag fått starr i båda ögonen vilket ledde till att jag knappt kunde se. Eftersom jag mådde så dåligt psykiskt klarade jag inte av att ringa och säga att jag inte kunde komma utan uteblev bara.

Solna kommun erbjöd Börje avgångsvederlag och hjälp till omställning vilket han tackade nej till.

– Jag mådde dåligt och de ville bara bli av med mig. Istället levde jag dag för dag.

Börje gick sjukskriven av och till i tio år innan han via Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kom till Arbetslivsresurs och konsulten Annika Stenberg i mars 2009.

– Hon har stöttat och gett mig positiv energi. Jag hade taskigt självförtroende och hade svårt att se att jag gjorde några framsteg men Annika belyste dem varje gång och till slut insåg jag själv att jag faktiskt hade gjort en massa jobbiga saker. Hon har en otroligt stor del i att jag jobbar i dag.

Hittade rätt

Första mötet är något de båda minns med ett skratt i dag. Börje skulle träffa Annika men ringde och sa att han inte hade några pengar till resan.

– Jag brukar sällan vara arg och tvär men av någon anledning var jag det då. Jag sa helt enkelt åt honom att det var hans ansvar. Sedan ringde jag till Försäkringskassan och ordnade så att han fick en utbetalning.

– Ja, första gången skällde hon ut mig. Det Annika inte visste då var att jag led av social fobi och att det var oerhört starkt av mig att ens våga ringa!

Till en början var Börje ganska tyst och sa inte mycket men tillsammans kom de fram till att han gärna ville fortsätta arbeta med barn och ungdomar. Annika ordnade en praktikplats över sommaren på ett kollo vilket blev vändningen.

– Jag hittade äntligen hem! Personalen var otroligt bra och såg till att ungarna fick valuta för sina pengar. Det var aktiviteter hela dagarna. Jag var gammal nog att vara pappa till de andra i personalen och tog gärna den rollen eftersom det ligger lite i min natur.

– Han var så omtyckt. Barnen älskade honom, säger Annika. Det var en helt annan man som kom tillbaka. Smalare, brunare och med en glimt i ögonen. Han hade fått nytt självförtroende och kände att han dög igen.

Nytt försök gav arbete

Annika pratade med ”Min omsorg”, som stod bakom kollot, för att se om Börje kunde fortsätta arbeta för dem. Hon ordnade en prova på-vecka men Börje dök aldrig upp och hörde inte av sig. Men Annika gav sig inte. Hon ringde och mejlade tills han kom till ett nytt möte på Arbetslivsresurs.

– Vi letade annonser tillsammans på Arbetsförmedlingens hemsida. Då såg jag att Stiftelsen Nya Ängkärrsskolan, som jag kände till sedan tidigare, sökte en klassassistent, säger Börje. Annika sa direkt: ”Då går jag ringer!” och när hon kom tillbaka undrade hon om jag hade lust att gå på intervju på en gång.

– Det passade perfekt. Rektorn sökte en lugn man i 50-årsåldern och en vecka senare fick Börje besked om att han hade fått jobbet, berättar Annika.

Nya Ängkärrsskolan är en skola för dyslektiker men många av eleverna har multidiagnoser. I dag arbetar Börje som klassassistent i en klass med elva elever i årskurs åtta.

– Det är en speciell skola med engagerad personal, berättar Börje. Varje fredag har vi återsamling och går ut och tar en öl efter jobbet. Det är ett stort steg för mig att följa med och anledningen till att jag klarar det är för att jag trivs så bra.

Trots Börjes motvilja att tala i telefon ringer han nu på eget initiativ upp elevernas föräldrar för att berätta när deras barn har gjort något bra i skolan.

– Annars hör man bara av sig när det har hänt något tråkigt, men jag vill gärna framhålla det positiva vilket har blivit oerhört uppskattat.

Bröt mönstret

Angelica, 27 år, har en bakgrund som receptionist på hotell och har även jobbat som servitris. Hon har varit sjukskriven i olika perioder på grund av ångest, depression och utmattning.

– Det hände mycket i mitt liv, både med familjen och höga krav hemifrån, samtidigt som det var stressigt på jobbet. Jag har haft några vändor då jag mått dåligt, bestämt mig för att klara av det och börjat jobba igen för att sedan rasa ihop på nytt efter tre månader.

För några år sedan insåg Angelica att hon måste stanna upp och ta hand om sig själv när en läkare påpekade att hon inte kunde fortsätta på detta sätt i längden. Hon var sjukskriven i två år och sökte hjälp både på egen hand och av landstinget.

– Jag hoppade runt bland läkare och psykiatriker, vilket var oerhört jobbigt och tog på krafterna. Till slut bestämde jag mig för att strunta i det och börja jobba igen.

Liksom Börje kom hon till Arbetslivsresurs via Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och fick Annika som konsult.

– Hon har funnits där för mig hela tiden och lärt mig att skilja på rollen att vara duktig och att vara mig själv, att sätta gränser och öka självkänslan. Jag har kunnat ringa och sms:a henne när jag vill. Hon har hjälpt mig att lägga rätt energi på rätt typ av jobb och inte bara springa rakt in i något vilket har varit otroligt viktigt för mig.

Prioritera rätt

Angelica började med att praktisera halvtid sex veckor på en handelsträdgård där hon fick pröva på lite av varje.

– Det var skönt och gav mig en chans att bara vara och komma in i det sociala igen. I början var jag var helt slut när jag kom hem. Chefen erbjöd mig att stanna kvar och få ett eget ansvarsområde men det kändes inte rätt. Det enda Annika sa var att då hittar vi något annat istället.

Angelica fick liksom Börje pröva på att arbeta på sommarkollo men kände snabbt att det inte var något för henne. Hon visste att hon ville arbeta med människor och eftersom hon hade erfarenhet av receptionsjobb sedan tidigare började hon på egen hand söka arbete på företag hon ville jobba på.

– En dag ringde Angelica till mig, jätteglad och sa: ”Jag ska på intervju!”, berättar Annika.

Nu arbetar hon heltid som ansvarig receptionist på ett förvaltningsbolag där hon kommer att få tillsvidareanställning i februari.

– Det går upp och ner och kan vara väldigt stressigt ibland, men jag har en mycket förstående chef som hjälper mig, bland annat genom ändrade arbetstider och arbetsuppgifter. Hon vet att jag har varit sjukskriven och är stresskänslig. I dag kan jag stoppa i tid och bryta gamla mönster. Förr flydde jag och blev tvungen att stanna upp och gå ner till botten innan jag kunde gå vidare.

Annika är övertygad om att alla har en chans att komma tillbaka till arbetslivet med rätt hjälp och stöd.

– Det är därför jag tror så starkt på det vi gör på Arbetslivsresurs. Vem jag än jobbar med gäller det att lyssna, lyfta fram rätt saker och få personen att lyssna på sig själv och reflektera över vad de vill och mår bra av och vad de ska gå vidare till. Det gäller att lyssna, känna och våga för att lyckas. Som konsult har du ett stort ansvar att våga hjälpa de du möter att våga övervinna rädslan. Det finna inga misslyckanden – bara erfarenheter!