
Katrin Skagert. Foto: Jerker Andersson
Vill du hjälpa din personal att må bättre? Tro då inte att det räcker med stavgång och gymkort, om inte du och medarbetarna tillsammans först har tydliggjort hur ni ska nå verksamhetens mål.
Det rådet ger Katrin Skagert, utvecklingsledare på Institutet för Stressmedicin i Göteborg, som i sin doktorsavhandling har undersökt chefers förutsättningar för att hjälpa sin personal till bättre hälsa. Under 2002 var sjukskrivningstalen som värst i Sverige och i Göteborg började några forskare att fundera på om det inte var dags att byta fokus. Istället för att titta på hur de kunde rehabilitera dem som redan var sjuka ville de se vad som kunde göras för att främja hälsan på arbetsplatsen. Göteborgs stad avsatte medel för att enheter inom kommunen skulle kunna genomföra hälsofrämjande insatser och en grupp forskare följde projektet för att studera resultatet.
Det forskarna kunde konstatera var att på vissa av arbetsplatserna minskade korttidsfrånvaron under projektet, medan det inte skedde någon förändring hos andra trots att de tycktes ha gjort liknande insatser på individnivå.
- Chefer som kunde skapa delaktighet på arbetsplatsen, som kunde konkretisera målen för verksamheten och få personalen att se hur de var med och nådde dessa, fick också en bättre hälsa på arbetsplatsen, säger Katrin.
Forskargruppen kunde alltså konstatera det som tidigare mest varit anekdotisk kunskap, nämligen att personal som inte känner tillhörighet och gemenskap på arbetsplatsen blir frustrerade. Därmed blir de inte lika mottagliga för insatser som syftar till att stärka hälsan.
Forskarna följde de deltagande grupperna i två år och när projektet var över gick det att se att de olika verksamheternas resultat skiljde sig åt. På de arbetsplatser där cheferna hade inställningen att arbetsplatsen, eller till och med samhällets krav, påverkade de anställdas hälsa hade närvaron stärkts, medan de chefer som poängterade att hälsa är individens eget ansvar inte märkte någon skillnad.
- Vi vet inte vad cheferna gjorde utöver de här insatserna, det vill säga hur de agerade i vardagen, men vi kan tydligt se att chefens inställning till vem som är ansvarig för de anställdas hälsa gjorde stor skillnad.
En lärdom som går att dra är att om man satsar på individuella hälsoinsatser som till exempel gymkort eller stavgång, måste det finnas en struktur som gör den individuella träningen till en del av en helhet. Kanske kan det vara så enkelt som att erbjuda livsstilsföreläsningar, kanske så pass komplicerat som att göra en processanalys för att se varför vissa skift upplevs som mycket tyngre än andra. De mest framgångsrika projekten kombinerade satsningar riktade mot både individen och arbetsplatsen.
»»Lägger du ansvaret på individen ses det nästan som en förolämpning, lägger du ansvaret på arbetsplatsen ses samma åtgärd som en bonus.««
Katrin Skagert