Karin Johannisson. Foto: Lars Wallin

Flytande gränser mellan sjukt och friskt

Av Karin Wandrell 21 april 2011

Det har skett en enorm tillväxt av diagnoser inom det psykiatriska fältet. En förklaring kan vara att en diagnos ger bekräftelse och bevisar för omvärlden att det vi känner verkligen existerar.

Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, har länge intresserat sig för hur sjukdomar samverkar med de förändringar som sker i samhället under en viss period. Den stora vågen sjukskrivningar i Sverige tog fart runt 1997 men sjuktalen började gå ner redan 2003, flera år innan de nya sjukskrivningsreglerna kom. Samma fenomen gick att se runt förra sekelskiftet då det snabba teknikskiftet och övergången från bondesamhälle till industrisamhälle ökade den psykiska ohälsan.

– Jag vill gå djupare och undersöka innebörden av nya tempon, rytmer och sätt att interagera i samhället. Intensiv samhällsförändring är påfrestande för både känslor och sinne och innebär att vi måste förändra våra jag. Den dimensionen är viktig, både på individuell och kollektiv nivå.

Accepterad avvikelse

Sjukdom har en väldig kraft och är en av få socialt accepterade former av avvikelse vi har som också leder till att vi får sympati och tröst.

– Tillväxten av diagnoser inom det psykiatriska fältet är jätteintressant, säger Karin. Alla längtar efter en diagnos eftersom det ger bekräftelse och skapar verklighet. Diagnosen är en förklaring som leder till behandling, frigör resurser och skapar gemenskap med andra. Läkaren vill också ha en diagnos eftersom det är hans/hennes uppgift att hitta förklaringar.

Karin har myntat begreppet »kultursjukdomar« som står för sådana tillstånd som definieras som sjukdom under en viss period och som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen.

– De samspelar också med olika riskscenarier som just då är aktuella i samhället.

Skiftande normalitet

Begreppet normalitet representerar dels det vanliga och genomsnittliga, det vill säga att hålla sig inom normalkurvan och dels det eftersträvansvärda men är också något man leker med. Vi vill vara normala men ändå lite galna utan att gå över gränsen. Samtidigt menar Karin att rätten att överskrida normaliteten är ett privilegium för de redan privilegierade.

– Spelet med gränsen mellan sjukt och friskt tillhör de som kan formulera sig och som tillhör de rätta skikten.

Spelet ingår delvis i bilden av den rimligt komplexa varelse vi vill vara. Vi pendlar mellan att vilja befinna oss i ett ständigt lyckotillstånd och att ha en bred känslorepertoar, något Karin tycker att det är viktigt att tala om.

Det går att mäta den rätt snabba tillväxten av diagnoser. Men vad innebär det för samhället? Arbetsmarknaden blir en plats där de icke fullpresterande inte ryms. Men det måste finnas rum för alla sorters människor i samhället.

– Diagnoser får inte bli lösningen på ett problem istället för att ändra på problemets orsak. 

Karin Johannisson

Karin Johannisson, född 1944, är professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet sedan 1996. Hon är ledamot av Gastronomiska akademien, Kungliga Vetenskaps­akademien, och Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala.
Hon har publicerat 13 böcker. Den senaste boken »Melankoliska rum«, handlar om den manliga melankolins degradering till kvinnlig depression.