
Foto: Stefan Bohlin
Vi lever i ett snabbare, mer föränderligt och rörligare samhälle än någonsin tidigare. För att överleva måste vi lära oss att livet är förändring. Det menar Bo Dahlbom, professor och forskningschef vid Sustainable Innovation.
Kulturellt sett har det skett stora förändringar i Sverige sedan 1950-talet, inte minst inom arbetslivet.
– Vi behöver inte längre vara på jobbet mellan nio och fem utan kan arbeta hemifrån. Vi har inget behov av bestämda arbetsplatser eftersom en stor del av dagen går åt till att sitta i möten och kommunicera, säger Bo Dahlbom.
Det finns både långtgående trender av samhällsförändring och snabbare händelser, som bubblor och kriser av olika slag.
– En långtgående förändring är till exempel att arbetsplatser inom industrin försvinner. Den ekonomiska krisen 2009 påskyndade förloppet men hade egentligen inget med det att göra. Den blev bara en anledning och rätt tillfälle att säga upp folk.
En annan trend i dagens arbetsliv är att vi går från rutinuppgifter till projektuppgifter. Det har uppmuntrat till andra arbetsformer i kombination med att pensionssystemet har luckrats upp.
Inget system är perfekt. Anställning är tryggt men alltfler lockas att bli entreprenörer. I ett arbetsliv som bygger på uppdrag knutet till resultat blir förändring mer självklart.
En enkel samhällsteori säger att handel, teknik och konkurrens tillsammans skapar tillväxt. Handel sprider tekniken och konkurrensen driver på utvecklingen.
– Det går snabbare och snabbare och med den globala handeln blir det ett väldigt högt tempo. Förändringar drivs fram av den tekniska utveckling som dominerar samhället, säger Bo.
Ytterligare en trend är rörligheten mellan länder. Den fria globala arbetsmarknaden gör osäkerheten större för den outbildade arbetskraften. De svaga grupperna är inte borträknade även om samhällsutvecklingen går mot att enkla arbeten försvinner. Historiskt sett befinner sig samhällen och länder i olika faser under samma period.
– Landskapet förändras vilket gör att människor måste vara beredda att flytta på sig. I ett mer uppdragsbaserat arbetsliv finns det arbete för alla. Det gäller bara att tänka om, allt är inte nio till fem-jobb. Det finns många arbetsuppgifter som skulle kunna utföras hemma vilket öppnar upp för personer med till exempel funktionsnedsättningar av olika slag.
Bo menar att ett kardinalfel i dagens Sverige är att man stänger ute ungdomar från arbetsmarknaden genom att stänga in dem i skolan utan kontakt med näringslivet.
– Alla vet att kontakter ger jobb. Skolan borde vara en verksamhet i samhället istället för en byggnad i samhällets utkant. Barnen borde få arbetsuppdrag, bli en del av samhället så att de glider in i arbetslivet.
År 2030 beräknas 70 procent av befolkningen bo i städer dit arbetsmarknaden koncentreras och det är där tillväxten kommer att äga rum.
– Under den ekonomiska krisen valde Sveriges befattningshavare att gå ut med domedagsvarningar. Istället borde de ha sagt att det är så här 2000-talet ser ut och vår uppgift är att göra vårt bästa för att minimera kriser. Vi har bara sett början på de stora förändringarna ännu. Det kommer att ske så otroligt mycket i framtiden. Ett bra mått på förändring är hur många forskare det finns i världen. 1975 fanns det 3 miljoner, 2005 hade de ökat till 6 miljoner och år 2035 räknar man med att det kommer att finnas 40 miljoner forskare.